Du sitter bredvid mig. Du öppnar upp dig. Jag ser dig i dina ögon exakt när jag ska.

Dessa mönster i detta mörker där både din skönhet och hemskhet är. Det som gör oss båda till så fina samt dåliga människor.

Det som du just nu gömmer för mig och det som jag gömmer för dig.

Mitt avläsande, mina tankar och mitt riktade fokus. Du skrämmer mig för att jag kanske vet att det är just du som definierar vem jag är?

All smuts, alla kroppar, alla skrik, alla blickar, alla kärleksfulla ord, all uppskattning. Jag tänker på alla saker jag hade kunnat göra mot dig. Jag tänker på alla saker du hade kunnat göra mot mig.

Alltet förblir en sån himla stor skit och ibland tvingas man känna allt på en enda gång.